Problemlösning
Söndageftermiddag, sitter trött framför tv:n efter 5 km på längdskidor. Jag har absolut ingen som helst teknik och hur mycket tips jag än får så verkar inte min kropp vilja gå med på det. Jag försöker ta låånga tag och ha mjuka knän men benen darrar och de regelbundna och fina stavtagen blir snarare totalt i otakt och skidorna halkar.. Och så fort jag anar en nedförsbacke så får jag en knäpp och är helt övertygad om att jag ska ramla och bryta nacken, vilket i sin tur får min kropp att spänna sig till den grad att jag definitivt ramlar av bara farten. Men, ganska skönt ändå. Det är fint ute och när jag väl kommit i mål känner jag mig sjukt duktig och tänker att så farligt var det ju inte och planerar in en ny tur redan nästa helg..!
Helgen har varit fin. Mysmiddag med E i fredags. Vi har inte setts på jättelänge så det var skönt att ha en riktig kvalitetskväll med god mat, gott vin och massa choklad:)
Igår var vi ute hos syster och firade hennes mans 40-årsdag. Det blev en jättelyckad kväll och jag är så lycklig över att ha en så mysig familj. Det är en skara människor som definitivt inte är lika varandra och har sina speciella personligheter men jag tycker så himla mycket om dem. Mamma och jag har väl inte riktigt världens bästa relation för närvarande dock. Jag blir av någon konstig anledning så väldigt arg på henne för egentligen ingenting. Jag vill verkligen inte bli det och jag blir sjukt irriterad på mig själv för att jag är så otrevlig men jag jobbar på det. Det finns en massa saker som ligger bakom varför det är så här men det spelar faktiskt inte så stor roll. Nu är nu och vad som har hänt har hänt. Jag vet att mamma försöker bättra sig och hon bryr sig otroligt mycket om mig och med lite perspektiv så ser jag hur barnslig jag är mot henne. Ändå är det sjukt svårt. Men jag jobbar på det och det blir nog bra tillslut. Tror också att om jag inte funderar eller tänker så mycket om och runt vår relation så kanske det blir mindre laddat för min lilla hjärna. Och då lägger det sig nog så småningom.
Mitt sätt att lösa problem eller orosmoln är nämligen att alltid fundera ut lösningar och olika vägar att gå och aktivt försöka göra så jäkla mycket. Jag tror att jag måste lösa precis allt som känns jobbigt vilket gör att det snurrar sjukt många tankar uppe i huvudet precis hela tiden. Jag grubblar, analyserar och tänker. Är det där ok? Verkade han inte lite sur? Tänk om .... händer, vad måste jag göra då? Och så är spiralen igång. Hjärnan jobbar på högvarv och jag blir stressad. Istället tror jag att jag måste låta saker vara som de är lite mer. Det är faktiskt väldigt skönt att säga till sig själv att släpp det! Låt det vara och se vad som händer. Allt är inte problem som jag kan lösa. Snarare så skapar jag fler problem genom att fungera så här. Viss oro är relevant och måste tas på allvar men då känner jag troligtvis det. Resten ska jag släppa och om det ändå är så himla viktigt så får det komma till mig istället för att jag ska leta upp det.
Ja, ja, blev flummigt det här men essensen är iallafall att jag inte ska ta alla mina funderingar på så blodigt allvar. Allt löser sig tillslut, på ett eller annat sätt, vare sig jag kommer på lösningen eller inte.
Helgen har varit fin. Mysmiddag med E i fredags. Vi har inte setts på jättelänge så det var skönt att ha en riktig kvalitetskväll med god mat, gott vin och massa choklad:)
Igår var vi ute hos syster och firade hennes mans 40-årsdag. Det blev en jättelyckad kväll och jag är så lycklig över att ha en så mysig familj. Det är en skara människor som definitivt inte är lika varandra och har sina speciella personligheter men jag tycker så himla mycket om dem. Mamma och jag har väl inte riktigt världens bästa relation för närvarande dock. Jag blir av någon konstig anledning så väldigt arg på henne för egentligen ingenting. Jag vill verkligen inte bli det och jag blir sjukt irriterad på mig själv för att jag är så otrevlig men jag jobbar på det. Det finns en massa saker som ligger bakom varför det är så här men det spelar faktiskt inte så stor roll. Nu är nu och vad som har hänt har hänt. Jag vet att mamma försöker bättra sig och hon bryr sig otroligt mycket om mig och med lite perspektiv så ser jag hur barnslig jag är mot henne. Ändå är det sjukt svårt. Men jag jobbar på det och det blir nog bra tillslut. Tror också att om jag inte funderar eller tänker så mycket om och runt vår relation så kanske det blir mindre laddat för min lilla hjärna. Och då lägger det sig nog så småningom.
Mitt sätt att lösa problem eller orosmoln är nämligen att alltid fundera ut lösningar och olika vägar att gå och aktivt försöka göra så jäkla mycket. Jag tror att jag måste lösa precis allt som känns jobbigt vilket gör att det snurrar sjukt många tankar uppe i huvudet precis hela tiden. Jag grubblar, analyserar och tänker. Är det där ok? Verkade han inte lite sur? Tänk om .... händer, vad måste jag göra då? Och så är spiralen igång. Hjärnan jobbar på högvarv och jag blir stressad. Istället tror jag att jag måste låta saker vara som de är lite mer. Det är faktiskt väldigt skönt att säga till sig själv att släpp det! Låt det vara och se vad som händer. Allt är inte problem som jag kan lösa. Snarare så skapar jag fler problem genom att fungera så här. Viss oro är relevant och måste tas på allvar men då känner jag troligtvis det. Resten ska jag släppa och om det ändå är så himla viktigt så får det komma till mig istället för att jag ska leta upp det.
Ja, ja, blev flummigt det här men essensen är iallafall att jag inte ska ta alla mina funderingar på så blodigt allvar. Allt löser sig tillslut, på ett eller annat sätt, vare sig jag kommer på lösningen eller inte.
Kommentarer
Postat av: Katt
Jag har också en knepig relation till min mamma. Även den skapad av saker som hände för väldigt länge sedan, men som jag inte riktigt kan släppa. Det är svårt att veta hur man ska hantera det..!
Trackback
