tellyou

Sitter på t-banan in till stan. Pojkvännen ringde och ville äta lunch och jag är ju inte den som är den:) Nu är det bara en månad kvar här på jobbet... Lite blandade känslor faktiskt. Har trivts väldigt bra, och bitvis tyckt att jobbet är kul. Men, bitvis har jag haft väldigt lite att göra, jag har inget direkt team att bolla med och jag tjänar ok men inte bra. Det nya jobbet har en mer tydlig roll, ett team och är mer betalt. Jag är nog bara lite nervös och spänd inför allt det nya, men det får man väl och andra sidan vara också antar jag. Jag vet ju efter detta jobb att jag är bra, jag är omtyckt och lätt att jobba med. Gäller bara att tro på det också. Det är lite komiskt nu när jag börjar tala om att jag ska sluta så får jag höra av väldigt många att de kommer sakna mig, tänk om jag fattat det för ett halvår sedan ist för att tveka då? Lär om lär rätt, jag duger, jag är bra! Nu lunch!

Det var ett tag sen.. Närmre bestämt mer än ett år sedan. Vet inte riktigt varför jag gick in hit eller varför jag helt plötsligt jag känner för att skriva men mycket har hänt sen sist.
Jag sitter just nu i soffan och njuter av kaffe, choklad och den sköna känslan efter en grymt god middag ute på kvartersindiern med pojkvännen med ett efterföljande bad! Torsdagslyx!
Jag läste min lista som jag skrev sist och kan konstatera att jag faktsiskt har lyckats. Det sitter långt inne men jag har kommit långt.
Jag har haft ett jobb fram tills nu som jag verkligen har gillat och där jag varit omtyckt och fått chans att utvecklas och bli den jag vill. Om en månad ska jag dock gå vidare till ett annat jobb som känns fantastiskt spännande, utvecklande, välbetalt och en grymt bra väg till ytterligare mål! Så där har jag nummer ett i listan avklarad.
Jag och pojkvännen har hittat en underbart fin relation, hela året har varit bra, det bästa någonsin och jag ser fram emot en framtid med honom. Vi planerar familj för fullt och jag känner att det är rätt. Så nummer två är även det bra.
Jag har fått tilbaka min mens, visserligen med tabletter men alla prover visar att mina värden är fina, mina hormoner, min vikt och allt annat så nummer tre, check!
Självklart finns det saker i mitt liv som fortfarande är jobbigt och som jag kämpar med men jag måste ändå ge mig själv en grymt stor klapp på axeln och jäkla massa beröm. Jag är bra och jag kan ta tag i mig själv och mitt liv. Det kommer bli bra det här!

Jag vill titta tillbaka på mitt liv och känna att fan vad stolt jag är över mig själv, det där gjorde du bra. Inte ångra misstag, inte känna att jag var för feg eller alltid tog den säkra vägen.
Är det något jag har lärt mig under det senaste året, mer omedvetet än medvetet faktsikt, så är det att jag är mig själv närmast. Jag måste bli bättre på att lyssna på mig själv och låta min magkänsla leda mig rätt anarare än bordets logik. Jag har förstått att jag inte är helt nöjd med min situation som den ser ut idag. Jag har satt mål infr hösten, mål att sträva mot och ha som fyrljus när jag inte fatar vad jag håller på med eller när jag står där i valets kaos och varken vet in eller ut.

1. Hitta ett jobb där jag trivs. Hitta en sysselsättnig som gör mig och magkänslan glad. Det kanske tar tid, men det är ok. Så länge ska jag jobba med Erik, se de positiva med det jobbet och ta alla chanser till utveckling som går att få samt att faktsikt tjäna en hel del pengar:) dvs, jag behöver inte intala mig att det här är det bästa jag kan göra men tillräckligt bra i väntan på att jag hittar det som tillslut är rätt.
Vägen till målet? Scanna marknaden på jobb varje vecka. Fila på ett rikigt bra cv och personligt brev (är det någon som ska vara bra på det så är det väl jag..!) Söka jobb som jag verkligen vill ha. Gå OPQ-kursen.

2. Få balans och lugn. Fundera på vad jag vill med livet och kärleken. Lyssna inåt och försöka se det ur en modig och "självisk" synvinkel. Göra klart vad som gör mig lycklig och våga ta de steg som leder mig rätt.
Vägen till målet? Läs, prata, öppna upp och våga fråga.

3. Bli helt frisk och få tillbaka min mens.
Vägen till målet? Utmana de rädslor som fortfarande finns. Gå emot och se målet. Försöka se dit jag vill snarare än de eventuella jobbiga situationer som måste gås igenom för att nå dit. Kanske behövs några kilon till för att kroppen ska bli nöjd?

Ska iväg och äta på koh pangan med A, så får stanna där. Men dessa tre mål är de absolut viktigaste.
Mål 4, ha en sjukt kul kväll med kärlek, god mat och intressanta samtal!

Tidig morgon, ja sjukt tidig faktiskt. Har varit ute och sprungit samt ätit världens godaste frukost med nybakt surdegsbröd och sommaryogurt. Det kommer bli galet varmt idag, redan blå himmel och sol!
Att stå upp för mig sjläv och ställa krav, hur svårt ska det vara egentligen? Jag fick förslag på kontrakt igår från jobbet, och det stod inte alls det som vi kom fram till förra veckan. Jag skrev tillbaka och sa just det, att det inte kändes helt rätt och att jag tyckte att det var rimligare med mer pengar eller fler förmåner, precis som det var sagt. Efter att jag skickade iväg mailet fick jag panik. Och har väl fortfarande lätt ångest över det eftersom att jag inte fått svar. Känns som att nu kommer hon inte gilla mig. Och vem är jag att kräva mer? Jag fixar inte riktigt att stå upp och försvara mig själv, jag tycker det är så jäkla svårt. Tror att det är för att jag inte riktigt kan se mitt eget värde helt och fullt än och då vet jag inte var jag ska lägga min egen rätt. Var på skalan ligger jag? Grejen är att det inte ska spela roll. Jag är ju mig själv närmst och vem ska stå upp för mig om inte jag själv? Och om jobbet inte fixar att jag kontror med en förhandling så känns ju det inte helt rätt. Jag vet det så väl. Men det är så svårt för huvudet att ta in.
A var så söt igår iallafall. Han sa att om det är något jag ska känna så är det stolthet över att jag vågade skicka iväg det där mailet. Och det är jag. Får inte fastna i att ångra saker, det här ska vara mitt nya sätt, mitt nya jag.
Idag ska jag och bror ut till pappa på landet och äta middag och njuta av solen. Kommer tillbaka imorn igen. Mycket åkande fram och tillbaka, men nice att ha mycket planerat! Och mycket att se fram emot!

Hej! På väg hem igen. Första dagen här blev en superdag full av sol, bad och glass! Kvällen likaså, grill, härlig sommarkväll och gott vin. Igår var vi på lousiana, ett konstmuseum i Danmark och hade en lugn skön dag. Dock stör jag mig så ofantligt mycket på mig själv just nu. Demonerna skriker och gormar om att jag äter för mycket. De säger att jag har blivit större, att jag är ful och dålig som inte lyckas se smal och snygg ut. Jag känner hur jeansen sitter åt och ångesten slår mig hårt. Jag vill inte lyssna. Jag vill inte bry mig. Jag vill vara stark och tänka att hellre ett fritt liv än att vara smal i fängelse. Men det är så svårt ibland. Kampen är så jävla jobbig och ibland orkar jag inte stå upp hela tiden. Jag kommer inte falla. Jag tänker inte använda toaletten för att bli av med skriken. Jag är så mycket starkare än så. Men jag måste få ur mig allt och jag måste få vara ärlig om att det fortfarande är jobbigt då och då. Jag försöker trotsa så mycket jag kan och trots att det kändes riktigt jobbigt igår åt jag wienerbröd till fika och godis på kvällen. Det är bra. Men jag önskar att det kunde få vara lugnt och tyst i huvudet. Att jag känner kärlek och inte hat till min kropp. Jag är ju inte tjock, inte ens i närheten. Ändå så intalar någon liten jävla röst att det är just så. Fan för det!

Hello! På väg i bilen mot Helsingör och Danmark! Vi ska äta lunch i nån fiskehamn och sen gå runt i Helsingör och bada! Ska bli riktigt nice. Igår efter att vi kom fram hann vi med ett dopp i havet innan middagen, var riktigt riktigt skönt. Annars funkar det bra här, vi bor hos mamma och hennes man. Hennes man gör mig visserligen totalt galen med sitt ständiga prat, rökande och tråkiga skämt. Men det får liksom vara och jag får försöka stå ut. Mamma funkar det mkt bättre med, får försöka se henne för det hon är, bra och dåliga sidor. Och hon är väldigt gullig och vill bara bra, bara mitt tålamod som tar slut ibland.. Föräldrar är väl alltid ett litet speciellt ämne. Snart åker vi över på båten! Ciao!

Okej, måste bara få avreagera mig... Är sur och arg på en annan som är sur. Men sen kom jag hit och läste gulliga och glada kommentarer och känner att skit samma. Det är ändå alltid de som är sura som har det värst. Så om jag är glad och låter den sura va så är det jag som går som vinnare ut ur striden. Ha! Har spenderat dagen på en filt i en park med en extremt varm sol ovanför. Ätit ett halvt kilo jordgubbar. Tittat på två fotbollsmatcher trots att jag bryr mig totalt nada. Druckit rosevin på en solig balkong och ätit en härlig sommarmiddag med sill och grejer med a:s mor och bror. Imorn bär det av till Skåne och mamsen! Suss gott!

Goddagens. Härligt att vakna utan att huvudet dunkar och kroppen känns som en stock. Igår var en väldigt trött dag för min lilla kropp, men det var det värt. Midsommar blev väldigt väldigt lyckad! Vi var ett glatt gäng på ca 30 personer som hängde på Solsidan(japp, där tv.serien spelades in:). Det var strålande väder, massa god mat, roliga lekar och dans fram till morgonen. Och det bästa av allt är att det var den första i princip friska midsomar jag haft. Det var en lycka att äta tårta utan att fundera på om det var bra eller inte. Potatis och paj är verkligen gott och kladdkakan fick också plats. Jag är så jäkla glad och stolt och nöjd över mig själv. Det är sådana här dagar som gör att jag fortsätter kämpa varje dag trots att det ibland känns som att kroppen växer och demonerna gastar för fullt. Jag märker hur mycket enklare mitt liv blir. Minns så många gånger när jag förstört festfyllda dagar med att låta demonerna styra. Hur jag tappat all koncentration på livet och det glada och endast sett den svarta tunnel framför mig som ätstörningen styrt mig in i. Hur jag sedan dagen efter endast haft ångest över mitt beteende och hatat mig själv och lovat att aldrig mer.. Igår var inte en sådan dag. Igår vaknade jag lycklig, absolut bakis, trött och allmänt seg, men äkta. Det var jag som firade midsommar, inte en ångeststyrd person utan lust.
Idag är det sol på en blå himmel och jag tror att vi ska möta upp A o P för en lång promenad eller en skärgårdsbåt! Blir nice!

Å, idag är det första dagen på semestern och även midsommar! Så nice!
Dagen ska spenderas på solsidan med ett gäng härliga människor, god mat, dans, vin, grill, snaps, bastu, bad och ett stort dansgolv. Känns mycket lovande!Hoppas ni får en härlig dag!

Sommarlov!!! Äntligen sex underbara veckor av ledighet, inte sjukskrivning utan ledigt på riktigt! Hade mötet med chefen idag. Shit vad jag var nervös. Men det gick finfint! De gillar mig. Ja, de gillar mig faktiskt så mycket att de vill att jag fortsätter. Vi pratade lön och som jag redan visste så blir den låg. Väldigt låg tom men jag får en hel del förmåner så det blir nog bra ändå. Har ju klarat mig hittills på sjuklön så borde väl funka nu med. Får se det som en nystart. Detta är ju botten och sen klättrar man uppåt. Jag jobbar med det jag vill, med trevliga människor, sjukt nära och så. Så blir topp! Ska dessutom få utbildning och det är alltid nice! Nu är det inte mycket som är fel i mitt liv. Ligger och läser en ny deckare, bikinin är på, vinet inför midsommarfirandet imorn ligger på kylning och hela semestern är fullbokad av roliga saker. Fyra dagar i Helsingborg hos mor. En vecka med a som är tänkt till spontangrejer med kompisar, tio dagar på Gotland och sen två veckor i spanien. Sommaren avslutas med kräftskiva, långhelg i Falkenberg med hela gänget och en helg senare kräftskiva på e:s egen ö. I Love sommar! Och jag älskar mitt liv just nu! Ska fira kvällen i min ensamhet eftersom att a jobbar sent. Igår hängde vi på gården, ett grymt aw-ställe i Stockholm så rätt nice med egenkväll. Kyckling och melonsallad och ett glas vin! Glad midsommar allihopa!!! Kram från mig

Sushi, en filt, underbart fin sommarkväll och söta F. En väldigt härlig tisdagskväll! Det var ett tag sen vi sågs och hon har hunnit göra slut med sin pojkvän under tiden så det var mycket att prata om.

Vi kommer alltid in på diskussioner om livet, hur vi gör livet bäst, analyser och djupdykningar i det mesta. Igår var vi dessutom extremt ärliga. Jag fick höra att det är väldigt tydligt vem jag tycker om och vem jag inte tycker om om. F menar att det syns och märks snabbt om jag gillar en person eller inte. Att hon undrar lite hur jag tänker och om jag inte tycker att det kan vara otrevligt att avvisa någon som jag inte tycker om.

Jag vet att hon syftar på tillfällen då vi är många, kanske en stor middag, fest el liknande. Och jag vet att jag allt som oftast ser till att omge mig med människor jag gillar. För mig handlar det inte om att vara otrevlig, för mig handlar det om att ta ansvar över min kväll. Det krävs två för ett trevligt samtal och om människan jag pratar med inte ger något tillbaka, så klickar vi inte och då går jag vidare.

Jag vet att jag pratar mycket, kan sätta igång ett bra samtal, lyssnar och frågar och får ofta människor att känna sig "bra". Jag är inte blyg och tyst utan tror faktiskt att jag är väldigt trevlig och kul att hänga med. Men ibland kan jag känna att jag vill ha lika mycket tillbaka. Att den jag pratar med lyssnar och frågar lika mycket. Jag behöver också frågor och känna att jag är intressant. Och därför så ger jag mig inte förrän jag hittar en person som klickar lika bra med mig som jag klickar med den. Sen om det kan tyckas otrevligt så får det väl göra det. Men bara för att jag är den som har lätt för mig i sociala sammanhang är det väl inte mitt ansvar att alla trivs? Ingen skulle säga att en blyg person är otrevlig bara för att den inte pratar med alla. Jag vill inte prata med alla, jag vill hitta intressanta, och roliga människor som fastnar i mitt minne och som tillsammans med mig skapar ett kul och spännande möte. Rätt eller fel? Jag tycker att det är rätt.

Jag som person är dessutom som en öppen bok. Det är väldigt lätt att se hur jag mår och vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Så det bidrar väl med att det tydligt syns om jag gillar en person eller inte. Men jag är hellre en färgstark person som visar känslor än en sval och behärskad människa som hela tiden tänker på hur jag "bör" vara eller hur andra ser mig. För mig är det mycket mer levande och kul. Och även så som jag alltid varit. Och jag är trött på att hitta fel på mig själv. Jag gillar min personlighet, med parantes för några saker kanske:) men det stora hela, och det tänker jag fortsätta vara. Tror det är bäst så!

Hej hej alla fina!
Tre dagar till semester. Tre dagar till sex veckors härliga sommarupplevelser! Och framförallt, sex veckor till att återfå en riktig sommar där jag mår som jag ska, inte som förra sommaren. Den värsta i mitt liv.. De veckorna unnar jag inte någon. Jag får en stor stor klump i magen när jag tänker på alla känslor och händelser som gjorde så fruktansvärt ont. Hur jag gråtandes berättar allt för A. Berättar om allt det som skriker, slåss och bråkar i mitt huvud. Och om att det gjort det i 14 långa år. Och hur han vänder sig emot, inte tar emot. Hur vi blir som främlingar som inte vet åt vilket håll vi kommer att gå.
Jag minns ångest, oro och ilska. Hur jag inte blir trodd och hur jag nästan blir lämnad ensam av den jag älskar för att han inte klarar av det nya jag som kommit fram. Vi åkte bort i två veckor, ovetandes om hur vi skulle komma hem. Pratade varje kväll. Diskuterade, grävde djupt i känslor och valde. Tillslut valde vi varandra och vi började om.

Jag är så glad av att vara där jag är idag och på ett sätt är jag samtidigt så oerhört glad över att det som hände förra sommaren faktiskt hände. Jag fick en chans att bli frisk. Jag fick en chans att göra en helomvändning i mitt liv och rensa upp i allt gammalt tovigt skit som gömdes långt där inne. Trodde inte att det kunde vara möjligt att må så så jag gör och samtidigt vara frisk. Det där lät kanske konstigt men jag trodde att för att få bli kallad frisk måste man äta allt, väga normalt och leva ett sunt liv. Och det trodde jag inte att jag kunde göra och samtidigt vara nöjd över mig själv. Jag trodde att jag skulle hata normalvikt. Hata att äta onyttigt, hata att inte vara sjukt smal.

Det visade sig att jag hade fel. Jag är nöjd nu. Jag tycker om mitt utseende och min kropp. Jag kan dock fortfarande inte våga lita på att den håller sig så här. Tror någonstans att jag kommer vakna upp tjockare än någon annan, missnöjd och ful. Så jag tror fortfarande att jag måste kämpa för att bara få vara. Och det är den kampen jag försöker slutföra nu. Det är nog kämpat. Jag måste få bara vara. Njuta av allt. Och samtidigt lita på att det inte kommer hända något på grund av det. Utan att det är så livet är konstruerat. Härligt, underbart och till för att levas. Jag får äta, slappa, njuta, skratta, gråta och bara vara. Jag får faktskt det. Det är sjukt vad bra det känns, måste bara fatta det fullt ut...

Lätt rastlös, tjat om att jag nog ätit lite för mycket, lugnet låter sig inte vara. Fast jag vet att jag inte ska lyssna, och jag vet att det är ok att känna alla känslor. Och jag vet att det kommer att gå över. Jag är egentligen väldigt glad och tllfreds just nu. Haft en grymt bra helg och om fyra dagar väntar sex långa veckors semester!
Råkade sätta på tv:n och fastnade på hyllningskonserten till Victoria och Daniel. Tårarna bara rinner, galet fint!
Mötet med E i fredags gick superbra, han förstod helt och fullt, vi satt och pratade i två timmar och jag gick därifrån både lättad och nöjd. Kvällen avslutades med middag med J och M, supertrevligt!
Igår började vi med en bröllopsbrunch hemma hos L med hela ligan och det bjöds blueberry pancaces, fruktsallad, nybakt bröd, cupcakes och mimosas. Vi satt bänkade framför vigesln sen, en mycket nice dag! Efter det sprang vi till tåget för middag ute hos syster med hela familjen. Pappa och A träffades igen efter tre år och det gick super. Så nöjd över att ha en så fin familj. En väldigt trevlig kväll och en väldigt bra dag!
Idag har vi inte gjort mycket, tåg tåget hem, och nu plöjer vi tidningar och bröllopsklipp.
Lite bakis efter rätt mycket vin både i fredags och igår och jag vet att detta sätter igång demonernas tjat. Men jag har haft en så galet bra helg och jag och A har njutit av varnadras sällskap och skrattat extremt mycket ihop. Varför ska jag då sitta och fundera över om jag inte är lite större än förra veckan, om jag inte borde gå ut och springa bara lite eller om jag är värd att bara njuta av livet genom att inte göra något alls.
Jag har njutit av livet dessa dagar, unnat mig kakor, god mat och ett helt normalt förhållande till det mesta. Och det har kännts så himla bra. Om det sen skulle resultera i att jag blir nårgra hekto tyngre så låt gå för det. Vill inte tillbaka till det jävla helvete ätstörningen erbjuder.
Så därför lyssnar jag inte på tjatet i huvudet utan tar en godis till, skål för det!

Kvällen igår var en upptäckt för mig. Efter att ha börjat fundera över mötet med E idag, tänkt på nuvarande jobbet och helt enkelt överöst mig med katastrof och orostankar så snurrade det rejält i både huvud och mage. Svårt att sova och lust att bara avboka allt och lägga täcket över huvudet. Men så gjorde jag inte. Istället pratade jag med A precis när vi skulle sova. Berättade, sa allt som kändes så starkt och sa även att i vanliga fall, eller så som jag brukat göra, så hade jag öst ur all ångest i toaletten, eller tagit till en massa andra ätstörda medel för att få det att tänka på istället för det som verkligen är jobbigt. Nu när jag inte kan, eller vill, ta till dessa medel så blir det väldigt mycket känslor, och väldigt starka känslor. Och jag vet inte vad jag ska göra av dem. Vi hade ett väldigt bra samtal och när vi tillslut släckte lampan så hade allt det som snurrade lugnat ner sig. Det kändes inte särskilt jobbigt längre. Vilken jäkla bra upptäckt. Klart jag vet att det hjälper att prata om saker men att göra det när man helst av allt bara vill tysta ner allt i huvudet, det är nytt.
Så nu vet jag!
Ska iväg till jobbet snart, kl 3 väntar mötet...

Känner mig galet glad just nu, vet inte riktigt varför men allt är i balans. Kul på jobbet, sol och högsommarvärme, en vecka till semester, kul midsommar att se fram emot och en riktigt kul helg!
Blev inget Capio idag. Som tur är så messade jag en tjej som fortfarande går där och sa att jag var på väg för att se om vi hann ses ett tag. Och hon berättade att am inte var där. Bra att de ringt och berättat det för mig... Det är ju inte riktigt så att jag bara har vägarna förbi Upplands Väsby. Hur som helst så skulle de höra av sig med en ny tid när hon var tillbaka, hoppas på att det blir innan sommaren.
Så min eftermiddag spenderades med sol, städ och lite förberedelse inför middagen imorn. Vi har inte riktigt någon balkong men man kan ändå ta sig ut på fönsterbläcket som är rätt brett och sitta där högst upp och titta ut över Stockholm. Vi bor ju högst upp på sjunde våningen så det är jäkligt häftig utsikt!