sval och behärskad eller färstark och tydlig?
Sushi, en filt, underbart fin sommarkväll och söta F. En väldigt härlig tisdagskväll! Det var ett tag sen vi sågs och hon har hunnit göra slut med sin pojkvän under tiden så det var mycket att prata om.
Vi kommer alltid in på diskussioner om livet, hur vi gör livet bäst, analyser och djupdykningar i det mesta. Igår var vi dessutom extremt ärliga. Jag fick höra att det är väldigt tydligt vem jag tycker om och vem jag inte tycker om om. F menar att det syns och märks snabbt om jag gillar en person eller inte. Att hon undrar lite hur jag tänker och om jag inte tycker att det kan vara otrevligt att avvisa någon som jag inte tycker om.
Jag vet att hon syftar på tillfällen då vi är många, kanske en stor middag, fest el liknande. Och jag vet att jag allt som oftast ser till att omge mig med människor jag gillar. För mig handlar det inte om att vara otrevlig, för mig handlar det om att ta ansvar över min kväll. Det krävs två för ett trevligt samtal och om människan jag pratar med inte ger något tillbaka, så klickar vi inte och då går jag vidare.
Jag vet att jag pratar mycket, kan sätta igång ett bra samtal, lyssnar och frågar och får ofta människor att känna sig "bra". Jag är inte blyg och tyst utan tror faktiskt att jag är väldigt trevlig och kul att hänga med. Men ibland kan jag känna att jag vill ha lika mycket tillbaka. Att den jag pratar med lyssnar och frågar lika mycket. Jag behöver också frågor och känna att jag är intressant. Och därför så ger jag mig inte förrän jag hittar en person som klickar lika bra med mig som jag klickar med den. Sen om det kan tyckas otrevligt så får det väl göra det. Men bara för att jag är den som har lätt för mig i sociala sammanhang är det väl inte mitt ansvar att alla trivs? Ingen skulle säga att en blyg person är otrevlig bara för att den inte pratar med alla. Jag vill inte prata med alla, jag vill hitta intressanta, och roliga människor som fastnar i mitt minne och som tillsammans med mig skapar ett kul och spännande möte. Rätt eller fel? Jag tycker att det är rätt.
Jag som person är dessutom som en öppen bok. Det är väldigt lätt att se hur jag mår och vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Så det bidrar väl med att det tydligt syns om jag gillar en person eller inte. Men jag är hellre en färgstark person som visar känslor än en sval och behärskad människa som hela tiden tänker på hur jag "bör" vara eller hur andra ser mig. För mig är det mycket mer levande och kul. Och även så som jag alltid varit. Och jag är trött på att hitta fel på mig själv. Jag gillar min personlighet, med parantes för några saker kanske:) men det stora hela, och det tänker jag fortsätta vara. Tror det är bäst så!
Vi kommer alltid in på diskussioner om livet, hur vi gör livet bäst, analyser och djupdykningar i det mesta. Igår var vi dessutom extremt ärliga. Jag fick höra att det är väldigt tydligt vem jag tycker om och vem jag inte tycker om om. F menar att det syns och märks snabbt om jag gillar en person eller inte. Att hon undrar lite hur jag tänker och om jag inte tycker att det kan vara otrevligt att avvisa någon som jag inte tycker om.
Jag vet att hon syftar på tillfällen då vi är många, kanske en stor middag, fest el liknande. Och jag vet att jag allt som oftast ser till att omge mig med människor jag gillar. För mig handlar det inte om att vara otrevlig, för mig handlar det om att ta ansvar över min kväll. Det krävs två för ett trevligt samtal och om människan jag pratar med inte ger något tillbaka, så klickar vi inte och då går jag vidare.
Jag vet att jag pratar mycket, kan sätta igång ett bra samtal, lyssnar och frågar och får ofta människor att känna sig "bra". Jag är inte blyg och tyst utan tror faktiskt att jag är väldigt trevlig och kul att hänga med. Men ibland kan jag känna att jag vill ha lika mycket tillbaka. Att den jag pratar med lyssnar och frågar lika mycket. Jag behöver också frågor och känna att jag är intressant. Och därför så ger jag mig inte förrän jag hittar en person som klickar lika bra med mig som jag klickar med den. Sen om det kan tyckas otrevligt så får det väl göra det. Men bara för att jag är den som har lätt för mig i sociala sammanhang är det väl inte mitt ansvar att alla trivs? Ingen skulle säga att en blyg person är otrevlig bara för att den inte pratar med alla. Jag vill inte prata med alla, jag vill hitta intressanta, och roliga människor som fastnar i mitt minne och som tillsammans med mig skapar ett kul och spännande möte. Rätt eller fel? Jag tycker att det är rätt.
Jag som person är dessutom som en öppen bok. Det är väldigt lätt att se hur jag mår och vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Så det bidrar väl med att det tydligt syns om jag gillar en person eller inte. Men jag är hellre en färgstark person som visar känslor än en sval och behärskad människa som hela tiden tänker på hur jag "bör" vara eller hur andra ser mig. För mig är det mycket mer levande och kul. Och även så som jag alltid varit. Och jag är trött på att hitta fel på mig själv. Jag gillar min personlighet, med parantes för några saker kanske:) men det stora hela, och det tänker jag fortsätta vara. Tror det är bäst så!
Kommentarer
Trackback
