Att hävda sitt eget värde
Tidig morgon, ja sjukt tidig faktiskt. Har varit ute och sprungit samt ätit världens godaste frukost med nybakt surdegsbröd och sommaryogurt. Det kommer bli galet varmt idag, redan blå himmel och sol!
Att stå upp för mig sjläv och ställa krav, hur svårt ska det vara egentligen? Jag fick förslag på kontrakt igår från jobbet, och det stod inte alls det som vi kom fram till förra veckan. Jag skrev tillbaka och sa just det, att det inte kändes helt rätt och att jag tyckte att det var rimligare med mer pengar eller fler förmåner, precis som det var sagt. Efter att jag skickade iväg mailet fick jag panik. Och har väl fortfarande lätt ångest över det eftersom att jag inte fått svar. Känns som att nu kommer hon inte gilla mig. Och vem är jag att kräva mer? Jag fixar inte riktigt att stå upp och försvara mig själv, jag tycker det är så jäkla svårt. Tror att det är för att jag inte riktigt kan se mitt eget värde helt och fullt än och då vet jag inte var jag ska lägga min egen rätt. Var på skalan ligger jag? Grejen är att det inte ska spela roll. Jag är ju mig själv närmst och vem ska stå upp för mig om inte jag själv? Och om jobbet inte fixar att jag kontror med en förhandling så känns ju det inte helt rätt. Jag vet det så väl. Men det är så svårt för huvudet att ta in.
A var så söt igår iallafall. Han sa att om det är något jag ska känna så är det stolthet över att jag vågade skicka iväg det där mailet. Och det är jag. Får inte fastna i att ångra saker, det här ska vara mitt nya sätt, mitt nya jag.
Idag ska jag och bror ut till pappa på landet och äta middag och njuta av solen. Kommer tillbaka imorn igen. Mycket åkande fram och tillbaka, men nice att ha mycket planerat! Och mycket att se fram emot!
Att stå upp för mig sjläv och ställa krav, hur svårt ska det vara egentligen? Jag fick förslag på kontrakt igår från jobbet, och det stod inte alls det som vi kom fram till förra veckan. Jag skrev tillbaka och sa just det, att det inte kändes helt rätt och att jag tyckte att det var rimligare med mer pengar eller fler förmåner, precis som det var sagt. Efter att jag skickade iväg mailet fick jag panik. Och har väl fortfarande lätt ångest över det eftersom att jag inte fått svar. Känns som att nu kommer hon inte gilla mig. Och vem är jag att kräva mer? Jag fixar inte riktigt att stå upp och försvara mig själv, jag tycker det är så jäkla svårt. Tror att det är för att jag inte riktigt kan se mitt eget värde helt och fullt än och då vet jag inte var jag ska lägga min egen rätt. Var på skalan ligger jag? Grejen är att det inte ska spela roll. Jag är ju mig själv närmst och vem ska stå upp för mig om inte jag själv? Och om jobbet inte fixar att jag kontror med en förhandling så känns ju det inte helt rätt. Jag vet det så väl. Men det är så svårt för huvudet att ta in.
A var så söt igår iallafall. Han sa att om det är något jag ska känna så är det stolthet över att jag vågade skicka iväg det där mailet. Och det är jag. Får inte fastna i att ångra saker, det här ska vara mitt nya sätt, mitt nya jag.
Idag ska jag och bror ut till pappa på landet och äta middag och njuta av solen. Kommer tillbaka imorn igen. Mycket åkande fram och tillbaka, men nice att ha mycket planerat! Och mycket att se fram emot!
Jobbigt..
Hej! På väg hem igen. Första dagen här blev en superdag full av sol, bad och glass! Kvällen likaså, grill, härlig sommarkväll och gott vin. Igår var vi på lousiana, ett konstmuseum i Danmark och hade en lugn skön dag. Dock stör jag mig så ofantligt mycket på mig själv just nu. Demonerna skriker och gormar om att jag äter för mycket. De säger att jag har blivit större, att jag är ful och dålig som inte lyckas se smal och snygg ut. Jag känner hur jeansen sitter åt och ångesten slår mig hårt. Jag vill inte lyssna. Jag vill inte bry mig. Jag vill vara stark och tänka att hellre ett fritt liv än att vara smal i fängelse. Men det är så svårt ibland. Kampen är så jävla jobbig och ibland orkar jag inte stå upp hela tiden. Jag kommer inte falla. Jag tänker inte använda toaletten för att bli av med skriken. Jag är så mycket starkare än så. Men jag måste få ur mig allt och jag måste få vara ärlig om att det fortfarande är jobbigt då och då. Jag försöker trotsa så mycket jag kan och trots att det kändes riktigt jobbigt igår åt jag wienerbröd till fika och godis på kvällen. Det är bra. Men jag önskar att det kunde få vara lugnt och tyst i huvudet. Att jag känner kärlek och inte hat till min kropp. Jag är ju inte tjock, inte ens i närheten. Ändå så intalar någon liten jävla röst att det är just så. Fan för det!
