tellyou

Slut i huvudet och mätt, så otroligt mätt.. Och är lite nere, eller jag vet inte. Kanske mer bara är. Haft en frustrerad dag då jag inte kommit någon vart på jobbet. Ingen som svarat, ingen som velat lyssna och sen en massa informationspropp av C eftersom att hon ska sluta imorn. Blir stressad av att veta allt som är under mitt ansvar, får prestationsångest och tvekar om jag kommer att fixa det, om jag kommer att tycka att det är kul. Sen har jag verkligen utmanat mig på lunchen, ätit något som jag inte gjort på evigheter, något som är så gott men som gjorde att jag känt mig som en uppstoppad säl resten av dagen. Funderade starkt på att strunta i en ordentlig middag, demonerna tipsade mig om en sallad..:) Men det blev riktig mat och jag är om något ännu mer mätt. Samtidigt som jag på något sätt ändå är nöjd. På samma sätt som jag även känner en viss tillfredsställelse att sitta här och bara vara. Inte superpepp, inte besviken på mig själv itan konstatera att jag haft en helt jäkla vanlig dag på jobbet. Gjort vanliga saker, ätit vanlig mat, haft sådär vanligt helt ok, inte mer och inte mindre. Inte gömt mig, inte duckat, inte dragit, inte tagit till en endaste skyddsmekanism utan bara varit i mina känslor, låtit dem komma och gå. Insett att ångesten inte dödat mig. Dagen har inte gjort mig något, utan den har bara gått. Så som jag tror att många dagar kommer att göra. Jag tror att jag har en tro någonstans att allt måste vara så jäkla topp och kul hela tiden. Är inte jobbet superkul är det fel. Är jag inte superglad är jag fel. Känner jag mig inte supernöjd med min kropp är jag fel. Helt plötsligt inser jag att det är så livet måste få vara. Lite sådär lagom ibland. Superbra ibland. Och ledsamt och jobbigt ibland. Tricket är att inte fly, för då kommer jag få fly i evighet.
Så därför sitter jag nu och känner mig sådär nöjd med allt men ändå helt tillfreds med att det är så. Snart kommer en dag då jag kommer skutta hem från jobbet efter en sjukt kul dag. En morgon kommer jag se på mig själv med ett stort leende och känna wow. En kväll kommer jag sitta och bara vara så sjukt lycklig. Jag vet det, för det är så mitt liv är. Fullt av kontratser. Ja, jag inser det nu. Och att magen känns som en ballong är mer ett tecken på att den är nöjd, och kanske mer full än vanligt. Men imorn kommer den vara normal igen. Ja, jag kan nästan lova att jag vet det också.
Så ha en helt vanlig kväll allihopa. Och känn att det är helt ok.