tellyou

Lätt rastlös, tjat om att jag nog ätit lite för mycket, lugnet låter sig inte vara. Fast jag vet att jag inte ska lyssna, och jag vet att det är ok att känna alla känslor. Och jag vet att det kommer att gå över. Jag är egentligen väldigt glad och tllfreds just nu. Haft en grymt bra helg och om fyra dagar väntar sex långa veckors semester!
Råkade sätta på tv:n och fastnade på hyllningskonserten till Victoria och Daniel. Tårarna bara rinner, galet fint!
Mötet med E i fredags gick superbra, han förstod helt och fullt, vi satt och pratade i två timmar och jag gick därifrån både lättad och nöjd. Kvällen avslutades med middag med J och M, supertrevligt!
Igår började vi med en bröllopsbrunch hemma hos L med hela ligan och det bjöds blueberry pancaces, fruktsallad, nybakt bröd, cupcakes och mimosas. Vi satt bänkade framför vigesln sen, en mycket nice dag! Efter det sprang vi till tåget för middag ute hos syster med hela familjen. Pappa och A träffades igen efter tre år och det gick super. Så nöjd över att ha en så fin familj. En väldigt trevlig kväll och en väldigt bra dag!
Idag har vi inte gjort mycket, tåg tåget hem, och nu plöjer vi tidningar och bröllopsklipp.
Lite bakis efter rätt mycket vin både i fredags och igår och jag vet att detta sätter igång demonernas tjat. Men jag har haft en så galet bra helg och jag och A har njutit av varnadras sällskap och skrattat extremt mycket ihop. Varför ska jag då sitta och fundera över om jag inte är lite större än förra veckan, om jag inte borde gå ut och springa bara lite eller om jag är värd att bara njuta av livet genom att inte göra något alls.
Jag har njutit av livet dessa dagar, unnat mig kakor, god mat och ett helt normalt förhållande till det mesta. Och det har kännts så himla bra. Om det sen skulle resultera i att jag blir nårgra hekto tyngre så låt gå för det. Vill inte tillbaka till det jävla helvete ätstörningen erbjuder.
Så därför lyssnar jag inte på tjatet i huvudet utan tar en godis till, skål för det!