tellyou

God morgon. Upp tidigt för en fullspäckad dag. Studiebesök på 5 PR-byråer och sen studentskiva för As lillebror. Jag har ett lite konstigt förhållande till sådana dagar. På något sätt blir jag alltid superstressad och känner att jag helst av allt bara skulle vilja stanna kvar i sängen. Men när jag väl är mitt uppe i dem njuter jag av att vara mitt uppe i något. Jag märker hur kroppen och huvudet njuter av att koncentrera sig på annat än kropp, träning och mat. Jag tror att det här är ett av de tydligaste "men" jag har av min ätstörning. För alltid tidigare har jag blivit otroligt stressad av att ha en helt uppbokad dag. Det innebar noll tid till träning, tvång att äta det alla andra vill och ork att vara igång en hel dag. Och allt det går tvärs emot vad demonerna kräver. Därför har jag alltid försökt kompencera och noga planera för dessa dagar. Det kan handla om att gå upp fyra timmar tidigare så att jag hinner träna innan jag ska iväg. Det kan också handla om att jag går iväg men att jag får sån ångest och blir så trött i mitten av dagen att jag måste gå hem. Eller så kör jag på hela dagen men när jag till sist kommer hem trött och helt slut så försöker jag göra allt jag kan för att få demonerna att sluta skrika. Resultatet blir oavsett metod, att dagarna innebär ångest, planering och allt för mycket fokus på allt annat än just det som dagen kräver och då har jag heller inte kunnat njuta eller ta del av det som jag de fakto har spenderat min dag med.
Nu ser situationen lite annorunda ut men känslan inför dagen sitter fast som ett starkt minne som är svårt att rubba. Det är som att allt i kroppen vill få mig tillbaka till den destruktiva banan och strunta i sånt som tar bort fokus på ätstörningen. För det är samtidigt så att ju mer jag fokuserar på annat, desto mindre tid finns det att lyda demonerna och det gör dem galna.
Jag ska snart iväg och jag känner mer och mer att det börjar dyka upp glada och förväntansfulla känslor som faktiskt längtar till att uppleva dagen. De vågar inte riktigt ta över men de har åtmintone sträckt ut huvudet och öppnat munnen. De hörs och vågar ifrågasätta. Och jag inser att jag kan välja vem jag vill lyssna mest på. Jag kommer att få en bra dag!