Fyra dagars intensiv ledighet
God morgon!
Vilken skön och härlig helg det har varit! Känns som att jag hunnit med väldigt mycket under de här fyra dagarna.
Onsdagens middag med J och C blev supertrevlig och avslutades på Lemon med drinkar och discodans och vi ramlade hem vid fyra. Torsdagen ägnades åt fika på ett regnigt men mysigt utecafé, promenix och Robin Hood.
I fredags var jag då äntligen på T och planerade min framtid där. Kändes så skönt och jag nästan skuttade hem av glädje då jag verkligen gillar dem. Vi bestämde att jag börjar med en månads praktik och övertagande i juni och sedan börjar jag i augusti. Nice! Å, jag är verkligen så glad över att ha hamnat på ett ställe som känns rätt. Klart att demonerna skriker att jag säkert kommer att misslyckas och att jag bara tror att det här kommer att bli bra så har jag nu lärt mig att det inte har något med verkligheten att göra. Det är endast ett skyddsbeteende. Jag läste faktiskt några antecknngar som jag skrev under ett samtal med A under Capiotiden och hon sa att oro är ett säkerhetsbeteende för mig. Jag tror att jag måste oroa mig, för det är ett sätt att skydda mig inför framtiden. Att komma ifrån det handlar om att stänga av, eller att inte lyssna. Låta tankarna finnas där utan att lyssna på dem. Att de inte har något som helst samband med verkligheten. Det kan abslout bli katastrof, men det kan lika gärna gå bra. Min oro vet inte svaret, och kan heller inte påverka det.
Igår blev en bergochdalbanedag igen... Vi började med att sticka ner till ett café nästan utanför dörren och åt brunch, läste tidningen och njöt av värmen ute. Efter det satte vi oss på tunnelbanan för en långpromenad från söder och hem. Väl på tunnelbanan märker jag att pojkvännen återigen har gått in i sin bubbla, tänker och inte direkt släpper in mig i sina funderingar. Oron i magen sätter igång, och katastroftankarna börjar snurra. Vi börjar promenera och sätter oss tillslut på en gräsplätt och börjar prata. Jag kände bara att jag var tvungen att veta vad som pågick där inne. Efter många frågor och lite trevande fick jag äntligen nyckeln in till hans tankar och vi kunde börja prata på riktigt. Sedan följde tre timmars promenad och samtal och det som började som ett riktigt tovigt hår blev tillslut till en nykammad ny frisyr och oron böts ut till en varm kärlek. Dagen avslutades med tacos och filmmys. Godis och cider resulterade i aatt demonerna hittade en ny chans att förstöra och skrika och övertyga mig om att jag kommer sluta som en riktigt tjock och oansvarig människa helt utan kontroll. Efter att ha ignorerat dem i ex antal timmar lugnade de ner sig och satt mest och småtjatade lite, men det kan jag leva med.
Vad dagen kommer att bidra med vet jag inte riktigt. En löprunda tror jag, och funderingar kring hur jag ska avsluta praktiken på E på ett bra sätt. Ingen sol idag så kanske lite film och bok blir bra!
Vilken skön och härlig helg det har varit! Känns som att jag hunnit med väldigt mycket under de här fyra dagarna.
Onsdagens middag med J och C blev supertrevlig och avslutades på Lemon med drinkar och discodans och vi ramlade hem vid fyra. Torsdagen ägnades åt fika på ett regnigt men mysigt utecafé, promenix och Robin Hood.
I fredags var jag då äntligen på T och planerade min framtid där. Kändes så skönt och jag nästan skuttade hem av glädje då jag verkligen gillar dem. Vi bestämde att jag börjar med en månads praktik och övertagande i juni och sedan börjar jag i augusti. Nice! Å, jag är verkligen så glad över att ha hamnat på ett ställe som känns rätt. Klart att demonerna skriker att jag säkert kommer att misslyckas och att jag bara tror att det här kommer att bli bra så har jag nu lärt mig att det inte har något med verkligheten att göra. Det är endast ett skyddsbeteende. Jag läste faktiskt några antecknngar som jag skrev under ett samtal med A under Capiotiden och hon sa att oro är ett säkerhetsbeteende för mig. Jag tror att jag måste oroa mig, för det är ett sätt att skydda mig inför framtiden. Att komma ifrån det handlar om att stänga av, eller att inte lyssna. Låta tankarna finnas där utan att lyssna på dem. Att de inte har något som helst samband med verkligheten. Det kan abslout bli katastrof, men det kan lika gärna gå bra. Min oro vet inte svaret, och kan heller inte påverka det.
Igår blev en bergochdalbanedag igen... Vi började med att sticka ner till ett café nästan utanför dörren och åt brunch, läste tidningen och njöt av värmen ute. Efter det satte vi oss på tunnelbanan för en långpromenad från söder och hem. Väl på tunnelbanan märker jag att pojkvännen återigen har gått in i sin bubbla, tänker och inte direkt släpper in mig i sina funderingar. Oron i magen sätter igång, och katastroftankarna börjar snurra. Vi börjar promenera och sätter oss tillslut på en gräsplätt och börjar prata. Jag kände bara att jag var tvungen att veta vad som pågick där inne. Efter många frågor och lite trevande fick jag äntligen nyckeln in till hans tankar och vi kunde börja prata på riktigt. Sedan följde tre timmars promenad och samtal och det som började som ett riktigt tovigt hår blev tillslut till en nykammad ny frisyr och oron böts ut till en varm kärlek. Dagen avslutades med tacos och filmmys. Godis och cider resulterade i aatt demonerna hittade en ny chans att förstöra och skrika och övertyga mig om att jag kommer sluta som en riktigt tjock och oansvarig människa helt utan kontroll. Efter att ha ignorerat dem i ex antal timmar lugnade de ner sig och satt mest och småtjatade lite, men det kan jag leva med.
Vad dagen kommer att bidra med vet jag inte riktigt. En löprunda tror jag, och funderingar kring hur jag ska avsluta praktiken på E på ett bra sätt. Ingen sol idag så kanske lite film och bok blir bra!
Kommentarer
Trackback
